Förfest och linnéterrassen började vi med, så långt ingen fara på taket.
På väg därifrån så vurpade min vän J när hon stolpade fram i sina 15cm klackar, det var en såndärn situation när allting gick i slow motion, jag gick bredvid henne och såg hur först ena foten vek sig, den andra foten letar jämnvikt, försöker kompensera för den första fotens misstag, balanserar som när man har råkat knuffa till ölglaset på bordet och man tittar på det, oförmögen att agera för man vet inte om det tänker falla eller inte.
Men det gjorde hon, rakt ned mot backen. Jag reagerar med mitt spidersense och försöker få upp händerna ur fickorna för att fånga henne.
Misslyckas och försöker istället fånga henne med foten......
Man fångar mobiltelefonen med foten - inte människor. Min vän J har idag två stukade fötter.
Vartefter halva gänget knoppat av och begett sig hemåt har vi återstående tagit oss till avenyn. Gå inte till avenyn fick jag en varning häromdagen. Det gick sådär alltså.
Det var tamejfan kö överallt, långa långa köer. Utom ett ställe. Där var det mer av en klump av människor. Dit gick vi naturligtvis. Det visade sig vara ett inneställe som hette Push. Jag var väldigt tveksam till det - kändes inte som min kopp te om man säger så.
Vakten pekade på oss så vi fick komma in. Tydligen är det så de gör där. De pekar på de som får komma in. För det är fint.
Vakten som släppte in oss såg förbryllad ut när han såg mitt utländska ID såg ut att känna sig lite dum när jag fick förklara hur man hittar mitt födelsedatum. Sen stirrade han skeptiskt på mina skor innan jag fick gå förbi.
Där inne var det... annorlunda, alla var jättefinklädda, kvinnorna oerhört vackra och alla killar såg ut att ha kommit ur en bratreplikator. De såg likadana ut hela bunten.
Att börja prata med kvinnfolk vid baren var en intressant upplevelse. Folk blev rentav chockade "Han sade nåt! Han LER!? WHAT KIND OF SORCERY IS THIS!?" När jag tänker efter såg alla ut som surpuppor där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar