Nakne kocken

Bortsett från att jag har en tendens att laga mat utan nämnvärt myket kläder på mej så är jag inte så mycket som originalet.
Jag är en katastrof i köket och förstår absolut ingenting. Någon gånng i min ungdom har jag lärt mej laga några rätter och de rätterna har jag sedan ätit till förbannelse. Vi pratar tonfiskröra o typ wook i olika varianter, naturligtvis tillrett på halvfabrikat.

Fördelen med att vara inkompetent i köket är att när man nu som jag, konstaterat att en dag i framtiden sitter man kanske där, frånskiljd med småbarn, DÅ det kan vara jävligt bra att kunna koka till en rätt eller två, är att inlärningskurvan är väldigt snabb.

Jag skall förklara, för ett halvår sedan började jag laga lite mat, fick inte till det alls. min köttfärssås smakade helt enkelt ingenting. Då fick jag tipset om lök. Lök är tydligen väldigt bra att sätta i mat, för det smakar ganska gott.
Då förstår ni nivån jag ligger på.

Häromdagen upptäckte jag grädde, salt och peppar. Mother of god! man kan ju göra vad som helst med vispgrädde, lök, salt o peppar. Mitt kockande har fått en mening! Maten är dessutom ätbar!

Nå stolt som jag var satt jag med mammaMill och snackade skit häromkvällen, skvallrade om vad som händer på åland så som äkta ålänningar gör, när jag kommer på att jag ska berätta att JAG har minsann lärt mej laga SÅS! Växte nog ett par centimeter efter det uttalandet.

mammaMill tittade på mej med stora ögon och utbrast; "Oj hur gör man? Jag försöker lära mej jag med!"
Stolt berättade jag om tricket med grädde, salt och peppar och hur jag varierat mej med en skvätt bbq sås och ketchup.

MammaMill tittade på mej, såg väldigt besviken ut och mumlade "Du har alltså lärt dej sätta grädde i maten..... Jag trodde du lärt dej reda riktig sås"

Ja... det HAR jag och jag kommer vara stolt över det för resten av mitt liv. Och ja, den kvinna jag gifter mej med kommer få sitta och se mej vara oerhört stolt över att jag kokat ihop någonting... O ja, jag vill ha beröm. för jag e duktig.