Now... DANCE!!!

Jag är en sån person som jämt har hörlurar i öronen när jag promenerar, mestadels för att jag oftast promenerar själv med hunden och roar mej med att dagdrömma till musiken. Det innebär att jag har hörlurar i öronen i genomsnitt två timmar per dag.
Det finns dock ett par saker man bör komma ihåg med hörlurar; trots att du befinner dej i din egen drömvärld så kan andra människor se dej, de kan både se och höra dej. Varför är det viktigt undrar du?
Jo till att börja med - dina pruttar blir inte ljudlösa bara för att du inte kan höra dem själv. Och även o du har kontroll över dina slutarmuskler och således kan GÖRA dem ljudlösa så slutar de inte lukta. Det upplever man när man står i en folksamling, fiser, gratulerar sig själv över att man gjort det fullkomligt ljudlöst och sen börjar känna lukten. den där förvarningslukten som berättar att nu, nu precis just kommer det börja lukta.
I en folksamling går det dock att titta lite med avsmak på personen som står bredvid och lite diskret vända sig bort och klia sig i näsan. Det kommer automatiskt ge skulden till personen som står bredvid dej.
alla som dricker mycket mjölk vet hur det är. Utom min bekanta K som när han fiser, så ler han. Då är det bråttom att skapa en 15 meters säkerhetszon runt honom. Men det är inte svårt. för man känner trykvågen och ser de gröna dödskallarna spridas i rummet. Undvik dödskallarna och du är safe.

Det som dock är svårt att bortförklara när man är ute och går med lurarna på hög volym. Det är när Basic Element - The fiddler sätter igång, du känner dej lite glad och nostalgisk och gör en piruett. Eller när du lyssnar på nån välkänd eminemlåt och händerna börjar fladdra framför dej som en annan med en allvarlig CP skada.

Du syns. Det är ingen annan som hör musiken. Hur lik du än känner dej Michal Jackson så är du antagligen inte det och när du skriker "AOO" på äkta jacksonmanér så är det lite som att asgarva skithögt åt ett internskämt, fast du är den enda i rummet som förstår det. Dvs Alla glor på dej somom du vore dum i huvet.

Värst av allt är att jag gör det om och om igen, stampar fram som en cowboy som skitit ner sig med en snörpt min och härmar DMX hårda texter, wailar till Twisted Sister men absolut mest pinsamt är ni vet, när man kommer på sig själv att svanka riktigt mycket, ställa sig bredbent och sträcka upp en hand rakt i luften och mima fram;

"And through it ALL SHE OFFERS ME PROTECTION! A LOT OF LOVE AND AFFECTION! she won't forsake me, I'm loving angels instead." för att sen tacka publiken, peka på den där baben som skrikit att hon älskar dej hela konserten och bjuder in henne back stage och sen... eller... det kanske bara är jag?