Att vara för exalterad

Jag är en känslomänniska. Jag kan bli JÄTTEGLAD och JÄTTEARG och HYPEREXALTERAD och SKITLEDSEN. och det kan skifta fort. Nå så såg jag en annons på ansiktsboken att en lokal krog säljer ut sina utemöbler. Det är riktigt fina utemöbler i rostfritt och teak, desutom sjukt stabila och för pengen begärt, riktigt värt det.
Sagt och gjort, kastade jag mej på telefonen och paxade ett stort bord och sex stolar. Inte för att jag egentligen har råd men det var ju billigt. Även jag har mina feminina sidor, som att köpa saker för att det är billigt, min kärlek till rosa och mitt inredningssinne.

Morgonen efter skulle då dessa grejer hämtas, backar in släpvagnen och börjar lasta. Man ville ju va någorlunda snabb så man kunde plocka på sig de grejer som var i bäst skick. Noterade att en stol var trasig dvs saknade en planka, plockade den åt sidan, noterade att de flesta var rätt slitna, plockade dem också åt sidan.

Var vid detta tillfället HYPEREXALTERAD. Valde omsorgsfullt bland stolarna efter teakens skick. Nöjd som få lastade vi och åkte hem. Lastade ur, mekade ihop bordet och placerade ut stolarna. Nöjd. jävlar va fint det blev.

Ett tag senare kommer min mor förbi för att spana in nyförvärven och så frågar hon mej;
"varför tog du en trasig stol?"

Helvete.