Svärfamiljen

Jag har träffat svärföräldrarna för första gången den här helgen. De bjöd på en massa gott med anledning av bästaste födelsedag. De ställde fram nån form av gulvit gele framför mej och sa; "smaka"
Jag kände mej lätt tveksam och frågade "vad är det?"
"Vi berättar när du har smakat"

Jag inser att jag förmodligen inte skulle dö av att smaka på det, namnet kalvdans lät väldigt suspekt och jag har traumatiska minnen från barndomen när de coola killarna säger "smaka då, det är inte farligt, vi berättar sen vad det är" Det brukar inte vara nåt trevligt kan man ju säga.
Mina tankar går direkt till nån form av inälvor.
Svärfar börjar prata om kalven de förlöste igår och jag får den där känslan av att du just ätit nåt som kommer att förta mej från viktiga kroppsliga funktioner som hjärtslag och respiration. Kan det vara det?

KAN det vara nån form av rester från förlossningen av en KO? Min mage började kurra lite efter att jag svalt första tuggan. Osäker på om jag skall behöva spy trots att det egentligen bara smakade som kall gröt.

Men det var inte det. Det var bara råmjölk. Dvs nyförlöst-ko mjölk.

Svärfar tittade på mej med dömande ögon som sade "ät... ÄT, visa att du är värdig min dotter"

Min flickvän plockade bort tallriken och sade "du BEHÖVER inte äta"
Svärfar höjer ett ögonbryn, tittar på sin dotter samtidigt som han tar tallriken och ställer ner den lite extra hårt framför mej. "Låt... honom... äta..."


Jag åt. Jag visade min värdighet, jag tog det som en man. Jag åt upp nästan hela biten. Svärfar nickar gillande och slevade i sig sin bit.
Barriär ett avklarad. Välkommen till familjen. Nästa gång jag ser honom kommer han vara en mörk silhuett i dörrhålet med ett par stövlar i näven klockan fem på morgonen. Jag är säker på det. Jag måste inom en inte allt för snar framtid mjölka en ko. Eller köra traktor.

Det är lite som Fearfactor det här med bondfamiljer.