Stressad much?

Nåt jag har svårt för när jag e ute o rör mej är stressade människor. Därför har jag också lite svårt för stockholm.
När jag åkte mot norge i fredags höll jag på att bli tokig på alla stressade människor som stod obehagligt nära mej, ville bara vifta med armarna o ropa "MY SPACE!!!" när folk tryckte upp sig bakom mej. Jag började släpa väskan precis bakom mej och lite provokativt lämna en meter utrymme framför mej i kön medan jag pillade på telefonen. Då började folk, framförallt en norsk gubbe putta på min väska med sin väska, what the F lixom. Då lämnade jag TVÅ meter framför mej i kön och ställde mej lite bredare så att folk verkligen inte skulle komma förbi.
Då puttade han lite hårdare. MEN VAFAN LÅT MEJ VA GUBBE! kön går inte fortare bara för att du står och gnuggar mej i ryggen med din gubbmage. Sluta stressa! Så hamnade jag i transfern o promenera på de där rullande banden så att allt går lite fortare. Då hamnade en buddhistmunk bakom mej, han såg ut som en sån tvättäkta munk, liten tibetan med ett sånt lakan runt sig och en rätt självförverkligad mysmin... tills han hamnade bakom mej. VAD gör han? han börjar stampa stressat bakom mej och vill förbi. Allt jag har att säga om det är - VAD tror du buddha hade sagt din skenheliga jävel.