Är det bara jag som myser lite inombords när man tar bort någon som vän på Facebook? Jag känner stor tillfredsställelse när jag gör det. Lixom "Där fick du, din rackarns jäkel!"
Jag har över 400 vänner på facebook. har haft över 500.
Jag har en form av prioritetstänk när jag tar bort folk. Jag tänker
1. Skulle jag hälsa på dej på stan?
2. Är du någon som jag eventuellt i framtiden skulle ha nytta av?
3. Tycker jag om dej över huvudtaget?
fyller du någon av dessa kriterier så får du vara kvar.
Fyller du inte dem. Ojoj va jag myser när jag klickar bort dej. Utöva facebook makt värmer mej lite.
Fast skulle jag decimera listan till folk jag faktiskt tycker om... ja då skulle det inte vara många kvar. Vissa vill man ju bara stalka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar