Kjempegoett!

Jag satt idag och försökte tolka flickvännend diskussion med sin mor. Flickvännens mor är den i ekvationen som gör flickvännen halvnorsk.
Jag förstår ingenting. Absolut ingenting. De kunde lika gärna varit från pakistan och hattat och fräst på arabiska, jag hade förstått ungefär lika mycket.

Folk säger att norska är så lätt att förstå, men jag har fan svårt att förstå skånska och det ska ju ändå (nåja) vara samma språk som jag pratar. Tänk då hur det blir när det är ett helt annat språk lixom! Det är ungefär som holländska, det låter som svenska, det låter som om man borde förstå vad de säger men man fattar verkligen ingenting. Men till skillnad från holländska så blir man glad av att höra norska, det är som  att lyssna på rumpnissar när de bubblar på sådär lite sprudlande, löjligt positivt. Inte undra på att norrmännen är glada människor, jag menar när det låter som det BÄSTA som hänt när någon berättar att partnern varit otrogen och bestulit en på sina livsbesparingar.

Nackdelen med norska kunde väl vara att det är svårt att bli tagen seriös. Jag menar
- Hallo gutten! Du pulde en tomte hoppetossa - ny havd du HIV!
eller nåt sånt...

o du lixom ba står där i rummet o lixom ba - jaha, vad betyder det o varför var det så jävla kul då, din jävel!