Husse bestämde sig för att den här valpen var den han ville ha så två dagar senare flyttade Decibelle in till sitt nya hem. Vid den tidpunkten hette hon Darling från uppfödaren men efter många om och men fick hon sitt nya namn som hon började lyssna på direkt.
Decibelle var en stark hund, blev starkt knuten till husse, hon var vid hans sida överallt, hon sprang lös utomhus och betedde sig exemplariskt. Första tiden var husse trött för lilla Decibelle behövde gå ut och kissa tre gånger per natt. Husse och ibland dåvarande matte gick tålmodigt ut på natten för att se till att lilla Decibelle fick göra ifrån sig. Hon fattade snabbt vinken och blev rumsren på nolltid.
Hon var en rar hund, betedde sig alltid från sin bästa sida och det värsta som fanns var när husse lämnade henne. Hon skällde och skällde men med tålamod från husse förstod hon tillslut att han kommer tillbaka efter ett tag.
Första sommaren spenderades på Åland bland massor av hundkompisar och människokompisar, alla älskade henne, hon var söt och snäll och älskade människor.
Tiden gick, de flyttade tillbaka till göteborg och matte försvann ur bilden. Men Decibelle älskade sin husse så mycket att hon klarade det galant med bara lite saknad i början.
Efter ett par månader flyttade de tillbaka till Åland denna gång för gott. Hon växte och växte, blev större och större och vid 8 månaders ålder hade den lilla sjukilos parveln växt och blivit en 24 kg schäferdam, stark, självsäker och ståtlig.
En dag lämnade husse henne ensam utanför affären för första gången, det gick bra men efter en kort stund hörde husse hur hon skällde och ylade utanför. Då står en alkoholist och skrämmer henne och plågar den stackars valpen. Det var dagen hon tappade all tilltro för okända män.
Sen kom trotsåldern, vaktinstinkten växte och hon började vakta hemmet och husse. Hon lärde sig mer och mer när husse lade massor med tid på henne, hon lärde sig trick efter trick och en dag när husses pappa gav mat till henne så glömde han säga varsågod. När husse sen kom hem sex timmar senare stod snålvattnet upp till knäna och Decibelle stirrade på matskålen. Husse skrattade och tyckte synd om sin lilla donna men var samtidigt oerhört stolt över sin väldresserade vovve.
Tiden gick och hon blev starkare och starkare, en ny matte kom in i bilden med två stycker kompisar till henne. De lekte, de sprang runt på stallbacken och åt hästbajs, var ut och red flera dagar i veckan. Lycka.
Tiden gick och hon blev smartare och smartare, husse var ute mycket med henne och tränade, hon lärde sig mer och mer och kunde gå lös var som helst. Men avigheten mot okända män växte.
Med tiden ökade hennes kunskap men också hennes instinkt. Världens snällaste hund hemmavid, väluppfostrad och snäll om än lite gapig. Men problemet med okända blev värre och värre. Husses mammas pojkvän skrämde henne i misstag en natt och hon blev rädd och visade sig aggressiv men allt gick bra.
Vid nästan två års ålder började hon visa aggression mot okända människor, från att ha varit social till avig. Husse var villrådig men lade sitt hopp till kastration. Vid operationen fann man en tumör och så snart hon kommit hem och repat sig efter operationen var hon som förbytt igen. Alla agressioner var borta men skällandet fanns kvar. Husse tränade hårt med henne. Nymatte försvann ur bilden och Decibelle blev sakta mak bättre. Lydnaden satt perfekt sånär på att jaga katter och problem med andra tikar. Alla i hennes lilla familj var älskade, hon tog hand om familjen när någon var ledsen, kröp in nära och kramades.
Sen följde den bästa sommaren i hennes liv, en ny matte kom in i bilden som hon älskade över allt annat, nästan så att hon älskade henne mer än husse. De var på stranden alla dagar, tog många långa promenader, simmade, tränade och lekte.
Hon var en hund som älskade alla i hennes närhet, hon älskade alla långa promenader, all träning och alla myskvällar hemma. Hon var perfekt.
Husse var lycklig, hon hade äntligen blivit en trevlig hund. Hon hade accepterat husses mammas pojkvän och de hade blivit goda vänner trots de tidigare problemen.
Hon var vacker, 32 kg tung och lydig, hon fick ofta springa lös o bära på pinnar, träna sök och lydnad och tillomed en sväng agility som hon älskade. Hon var en fantastisk hund. Lyckan formligen rann ur hennes porer.
Men så kom dagen då hon angrep en joggare när hon och husse var på promenad. Helt utan orsak och förvarning. Då detta var fjärde gången hon gjort ett hotfullt utfall som kunde slutat illa insåg husse att det inte fungerade. Trots att hon var lydig, fick gott om motion och leka med hundkompisar så visade hon sig vara opålitlig, det var bara en fråga om tid innan någon skulle fara illa av hennes oregelbundna utfall, de enda råd som fanns var att isolera och använda munkorg från erfarna och erkända hundexperter trots att hon var så bra på alla sätt förutom detta.
En dag gick de på promenad, hon fick ha med sig sin favoritleksak för nu spelade det ingen roll mera om hon tappade bort den. Hon fick springa på stranden som hon alltid velat men inte fått för att hundar är förbjudna. Hon fick bada, springa i kärr och bara vara lycklig tillsammans med husse.
Sedan blev hon ännu lyckligare när hon fick komma med och åka bil med husse, det var helt klart en av hennes favoritsaker att göra!
De anlände till veterinären.
De gick in på ett rum och hon var glad, för det var hennes favoritveterinär som kom in i rummet. Men hon kunde inte förstå varför husse var så konstig.
Hon fick en spruta i benet som sved lite men det gjorde inte så mycket, hon var lycklig ändå.
Efter en stund blev hon sömnig och lade sig ner, husse klappade och krusade henne och berättade hur mycket han tyckte om henne.
När hon lagt sig ner för att sova fick hon en spruta till som fick henne att gå i djup sömn, hon skällde lite i sömnen och sprang lite som hon brukade. Efter ytterligare en spruta tog det fem minuter innan hennes hjärta slutade slå.
Två minuter senare, 15.12 den 25e Oktober 2012, som en ballong som spräcks försvann hennes själ. Hennes närvaro försvann och det sista hennes själ hörde innan den försvann ut i etern var husses ord.
Godnatt Decibelle - Husse älskar dej
<3
SvaraRaderaJag är ledsen att höra att det blev på det sättet men ibland måste man göra val utanför sina egna känslor och vilja med dessa djur. Att man har gett dom ett bra liv får man trösta sig med och att göra sista stunden i livet fin var väldigt viktigt för mig då min fina vän fick lämna jordelivet med grönt blåbärsris upp till knäna och munnen full med favoritäpplena.
SvaraRaderaHoppas du hittar en ny fin vän en dag! :)