tisdag 29 maj 2012

Inte död

Jag har bara förbenat med skola. Ska försöka bättra mej.

fredag 25 maj 2012

Needless to say

Jag gilla sociala experiment.

torsdag 24 maj 2012

Cyklist? Dö tills du dör!

Hej och välkomna. Välkommna till sommaren. Välkomna till tiden av trafikmarodörer.

Fåglarna kvittrar, solen skiner och du tänker GÖTT! nu ska jag ta fram cykeln och CYKLA på jobb för att jag är så jävla miljömedveten! (fast du har fel, ditt flås släpper ut mer än bilen, pilutta dej)

Nå du tänker iallafall att nu ska sommarkilona bort, du vet, de där du byggde upp FÖRRA sommaren som du skulle ta i tu med där just efter nyår. De där våffelkilona du så bekvämt skaffat och lindat runt midjan. Du vet. De där som du skrämde med att skaffa ett årskort på Avancia för att träna bort. Du vet när du kom iväg två veckor och sen "inte hade tid" eller "det finns inte pass som passar mej mer". Du vet. Latmaskkilona. För potatis är ju så gott, o nyttigt, mormor lagade det, alltså är det nyttigt. Din mormor e fet så du vet.

De kilona ska BORT så du tänker att du skall cykla till jobbet i sommar, i realiteten cyklar du två dagar i veckan i fyra veckor och gnäller i höst om att du minsann inte har lika lätt som andra att bli av med kilona för DU har minsann cyklat.

När sen 25 000 personer bestämt sig för att cykla 2 dagar i veckan i 4 veckor så blir det ungefär 2380,95 cyklister ute på vägarna om DAGEN. Enligt en ny undersökning så vet 43% INTE att de har väjningsplikt för bil, det innebär 1023,80 cyklister om dagen på åländska vägar som INTE har en aning om att de ska stanna för bilar.

Dessa 1023,80 cyklister ska alla över vägen, samtidigt som jag tänkt korsa den, de hötter åt mej o gör sura miner. Och jag hatar er. I sommar kanske det brister o jag kör kanske över era feta jävlar med FLIT! Jag ska fan köpa en chevrolet modell 70 tal och SKRATTA när jag mejar ner er.

o jag börjar med er cyklister som tror att ni är bilar. Ni MÅ ha lagen på er sida men jag säger bara 3 ton cheva mot 10 kg cykel med 90 kg tjockis ombord på, tolv tum plåt mot kött - lock and load baby... lock and load.



Jag spelade Carmageddon på 90 talet. jag vet hur man gör.

tisdag 22 maj 2012

Jag gillar idag, idag skulle få vara imorgon också.

Jobbat - dvs insett, igen, hur fantastisk jag är på det jag gör, det gillar jag.
Fått svar att jag får en massa pengar för att jag pluggar i sverige för att jag sökt stipendium. som jag då fått, jag gillar pengar.
Sol. E brun så sättän nu. Jag blir det. skitfort.


Har spenderat ett x antal timmar på min altan i bara shorts. Jepp. duktigt fint.

Mindre fint med idag är att gymet är stängt. Det gillar jag inte alls.

måndag 21 maj 2012

Nästan hulken




Nästan så man såg ut som hulken med, fast int grön

Tränat för mycket?

Kroppen är rätt intressant i hur den reagerar på saker och ting. Jag tränar mellan fyra och fem pass i veckan, i vilka jag pressar mej själv väldigt hårt. Dvs jag har lärt mej kontrollera stesshormoner och kan ge mej själv extrema reaktioner av adrenalin och cortisol. Vilket är bra när jag skall ta mina tunga lyft.
Jag har gjort det så många gånger nu att jag egentligen bara behöver titta på vikten så kommer påslaget, jag börjar skaka, får tunnelseende, mår lite lätt illa och blir rätt aggressiv, skillnaden i ett marklyft är nära 50 kg mellan ett lyft då jag har påslag eller inte påslag så det ger väldigt stor effekt. Har jag sen petat i mej koffein så blir effekten ännumer extrem.

Så när jag sitter o bäljar i mej kaffe och pluggar så finns det en viss nackdel att ha ett så lättriggat adrenalt påslag, speciellt när jag läser om generellt anpassningssyndrom, eller stressreaktioner på svenska. Det innebär att när jag funderar på stressreaktionen - så kommer den. Jag börjar skaka, får svårt att läsa och tänka, jag blir lite extra irriterad på ljud och vill bara kasta boken i väggen och skrika, stampa runt i lägenheten och bete mej ungefär som man skulle förvänta sig att hulken gör. Men nej... jag måste plugga. o hur kul är det att plugga med tunnelseende och hulkenkänslor, ja inte så jävla kul.

Dags att bege sig till gymet, svära och lyfta nåt jävligt tungt känner jag.

Jag kan ju dö när som helst

Idag begav vi oss till ångbåtsbryggan för lite bakfyllekrubb, väl där beställer vi in en varsin köttbullsmacka och på det köper min syster en chokladkaka.
När vi slagit oss ned börjar min syster äta på chokladkakan.

Systers pojkvän: Men inte kan du ju äta den nu heller, vi har ju inte ens fått maten än
Syster: Jamen alltså, jag kan ju dö när som helst.
Systers pojkvän: Vad spelar det för roll?
Syster: Jo att om jag får en aneurysm i hjärnan och dör nu så kan jag antingen dö hungrig eller med chokladsmak i munnen. Jag dör hellre med chokladsmak i munnen. O TÄNK om jag hade dött och inte ens hunnit smaka på chokladkakan!

lördag 19 maj 2012

torsdag 17 maj 2012

Tensegritet och förhållanden

Tensegritet är ett jäkligt spännande fenomen, i kort går det ut på att en struktur både står på och hänger i sig själv. Ungefär som ett tält. Slår du upp en tältpinne så är den jäkligt ostabil o trillar ikull, fladdrar runt som en dåre och petar ut ögonen på folk. Slår du upp en till tältpinne o korsar den första pinnen med så är strukturen stabilare, den är det för att pinnen är hård och kan bära vikt. och eftersom den är korsad så har den bredare yta att stå på och om du puttar på den så sprids kraften ut i alla fyra delar som är mot marken, men puttar du tillräckligt hårt så lossnar skiten och petar ut dubbelt så många ögon som den första pinnen potentiellt kunde gjort.
Tar du sen en tältduk o lägger den på marken så... ja... ligger den på marken o fladdrar, den kan inte ta nån vikt över huvudtaget, hänger du duken i ett träd så kan du fast hänga i den utan att den ger efter. För den är inte hård men den kan ta upp drag utan problem.

OM du sen petar in pinnarna i tältduken, som man brukar göra med tält, så har du plötsligt en SJUKT stabil struktur, även fast du kastar dej över tältet o rullar på det så kommer det i samma stund som du stiger av bara fjonga upp och återta sin form. förutsatt att den inte går sönder då... går den sönder så funkar det inte fattar du väl. det är ungefär som att ha sönder takbjälkarna i huset o förvänta sig att taket sen ska stå upp utan problem. ÄR INTE DET FANTASTISKT?

Jag är anatomi och fysiologinörd och jag fullkomligt börjar hyperventilera när jag tänker på tensegritet! Grejen är att eftersom pinnarna kan ta emot tryck och duken kan stå emot drag så jobbar de tillsammans, formen på duken o pinnarna gör att tältet formar sig till den form där den har som minst motstånd, dvs det reglerar sig självt! Ett UTMÄRKT exempel på hur struktur påverkar funktion och tvärtom! Tvärtom undrar du? Ja för strukturen är formad efter den funktion vi vill att tältet ska ha, dvs stå upprätt, vara stabilt fast det blåser o spelar fan så att vi kan sova i det men ändå kunna packa ihop det till en liten boll o slänga det bak på cykeln.

Det som gör mej mest exalterad att hela människokroppen är uppbyggd på tensigritet - ända ner till atomerna! Så om du petar nån i sidan så petar du inte bara nån i sidan, du petar och förändrar personens atomer mer eller mindre. Och då kommer vi in på hur cellerna påverkas av kraftförändringen... men så långt tänker jag inte djupdyka nu mer än att om man drar i en cell så kommer den att dela sig, trycker man ihop den så kommer den att ta livet av sig och om den har perfekt balans så kommer den göra det den SKA göra, t.ex. en levercell gör levercellssaker istället för att dela sig eller ta livet av sig.

DET som jag kom o tänka på är att förhållanden borde ses ur det perspektivet. Om du har två krafter, en som drar och en som trycker, som i tensegritet så upprätthålls en balans, när den ena drar så trycker den andra och tvärt om. Börjar båda dra åt olika håll så delar sig förhållandet, trycker båda åt olika håll så tar den självmord. Men om man helatiden ser till att anpassa sitt dragande och tryckande efter varandra så uppnås balans och förhållandet gör förhållandesaker istället för att dela sig eller ta livet av sig.

Om ni båda är tältpinnar hela tiden så kommer ni till slut att peta ögonen ur folk.. är ni tältdukar så kommer ni mest ligga o fladdra i vinden, bli skitiga, mögla och till slut bli återvunna och ersatta av en nyare modell.

Så vad är moralen? Jo, om du är en tältpinne så behöver du en tältduk så att ni kan hjälpa varandra att stå upp rakt och stabilt i alla väder och fungera som det är meningen att ni skall fungera istället för att stå o vingla med en annan tältpinne tills ni faller samman eller vara två mögliga tält oanvändbara, bortglömda och tragiska.

onsdag 16 maj 2012

Studying for finals

Om ett par veckor har jag slutprov för året. Det är det största provet hittills och innefattar en hel mängd timmar inför examinatörer där man skall tolka patientfall, sätta upp en behandlingsplan och försvara samt berättiga den approach man har tänkt ta, allt med patologier och kontraindikationer i bakhuvudet. Det innebär att mina 3  senaste år under universitetsstudier skall testas och behärskas.

Har jag då pluggat tillräckligt? Nej.

Jag har 2½ vecka på mej att sätta in allt i skallen, det innebär runt 1500 sidor i böcker som skall memoreras och ett oräknerligt antal sidor anteckningar och föreläsningar som skall gås igenom. Det bästa av allt är att 100% av litteraturen till detta är engelsk facklitteratur. Whopti fucking doo. Det hela blir inte bättre av att min hjärna klarar max två timmar i stöten, mer än det så kommer jag inte ihåg ett skit av vad jag läst. Så, det gäller att planera väl och utföra väl och sen hoppas att rätt saker satt sig.

Kaffe är indeed min vän nu.

tisdag 15 maj 2012

Jag e avis

Jag vill köpa en ny bil. Jag har en bil. nej. två bilar. En mercedes och en honda. Mercedesen är trasig.
Orsaken till att jag vill ha en ny bil. Min vän A har just köpt en ny bil. O jag e löjligt avundsjuk.
Varje gång en vän köper en ny bil så blir jag lite extra sugen på att köpa en bil - som e bättre. Det är lite grottmänniskan kvar i mej som säger; "Ugg, me needs better cave, bitches love caves"
Jag vet att det är löjligt onödigt. Men jag vill ha, materiella saker gör mej glad.

Och det är lite oförlåtligt av mina vänner att ha saker som är bättre än mina.

Tokigt sugen

måndag 14 maj 2012

Stressad much?

Nåt jag har svårt för när jag e ute o rör mej är stressade människor. Därför har jag också lite svårt för stockholm.
När jag åkte mot norge i fredags höll jag på att bli tokig på alla stressade människor som stod obehagligt nära mej, ville bara vifta med armarna o ropa "MY SPACE!!!" när folk tryckte upp sig bakom mej. Jag började släpa väskan precis bakom mej och lite provokativt lämna en meter utrymme framför mej i kön medan jag pillade på telefonen. Då började folk, framförallt en norsk gubbe putta på min väska med sin väska, what the F lixom. Då lämnade jag TVÅ meter framför mej i kön och ställde mej lite bredare så att folk verkligen inte skulle komma förbi.
Då puttade han lite hårdare. MEN VAFAN LÅT MEJ VA GUBBE! kön går inte fortare bara för att du står och gnuggar mej i ryggen med din gubbmage. Sluta stressa! Så hamnade jag i transfern o promenera på de där rullande banden så att allt går lite fortare. Då hamnade en buddhistmunk bakom mej, han såg ut som en sån tvättäkta munk, liten tibetan med ett sånt lakan runt sig och en rätt självförverkligad mysmin... tills han hamnade bakom mej. VAD gör han? han börjar stampa stressat bakom mej och vill förbi. Allt jag har att säga om det är - VAD tror du buddha hade sagt din skenheliga jävel.

Romantiskt dravel

Har spenderat min tid sedan i fredags i Norge, det hela har vart en intressant och väldigt trevlig erfarenhet. Det var oerhört klyshit och romantiskt, sådär som när man tittar på en romantisk komedi med nån stel brittisk ungkarl och nån flamsig amerikanska som mot alla odds finner kärleken och lever lyckliga i alla sina dagar. Men så är jag ju varken stel eller britt. O hon är inte amerikanska. Flamsig är hon. lite. o de gillar jag. Vår historia skulle platsa i linjen romantisk komedi, alla element finns där, långvarig undertryckt kärlek, det svartsjuka exet, diskussionerna med vännen på gymet, den sociala normen och intrigmaskinen. Med en näve överdrifter, förvridningar och lögner så skulle både Renee Zellwegger och handär Hugh whatshisface ställa upp i huvudrollerna.

Vi har nått slutet på första filmen, det har varit romantisk middag med bio, kärleksfulla skratt, invirade i täcken i en stor säng drickandes rött vin iförda inget annat än födelsedagskostymen. Den där delen av filmen när allt löst sig, tjejerna i publiken gråter och eftertexterna så småning om börjar rulla.
Med andra ord har det vart över förväntan, helt fantastiskt.

Hon vet dessutom vem Ronnie Coleman är, är matnazist, morgonpigg, springer en mil för att det är skoj, smart, självsäker och ser ut som om hon skulle kunna ta pallplacering i en bikini fitnesstävling - jag är glad. Nej. Lycklig

Igen

Här sitter jag på cityterminalen och väntar på bussen. det skall ta två timmar innan den går och ytterligare 1 timme och 40 minuter innan jag är framme i kapellskär. Det finns bara ett problem. Jag är kissnödig igen. Och ingenting har förändrats sedan sist, det behövs fortfarande en guldpeng för att kissa. Gjorde vad jag tyckte var en fiffig sak, gick till burgerking för att käka - nogväl borde man få använda toaletten som betalande kund?
Icke. Fler guldpengar utkrävdes.

Så jag sitter snällt här och väntar. Försöker komma på en lösning, för en sak är säker, evakueringen av blåsan bör vara genomförd innan jag sitter på bussen.

On the road again

Då var jag på väg hem igen från norge. Eth spännande vackert land där kostnaden för en hamburgare uppgår till två valfria lemmar, din själ och blodet av din förstfödde. Men den var syndigt god måste jag erkänna. Förlåt framtida son eller dotter.

lördag 12 maj 2012

Norge

De fantastiskt fint sinni

fredag 11 maj 2012

This is madness!

Sitter i flygbussen. Den är praktiskt taget tom. Jag valde strategiskt en plats så långt bort från alla andra i bussen som möjligt vilket skapade oceaner av tomma säten runt mej.
Tror ni fan int att en kärringjävel sätter sig bakom mej då? O på anda sidan gången kärringjävelns väninnejävlar. De ska ju såklart prata med varandra, det innebär att kärringjäveln tar tag i mitt säte och hänger i det för att vända sig mot sina väninnejävlar. Det innebär i sin tur att lite då och då känns mitt säte som en gungstol man råkat luta sig för långt tillbaka på.
O hon BRYR SIG INTE!

Inte ens om jag vänder mej om o ger onda ögat för att markera hur hårt jag knyter näven i fickan. Bitch

Kissnödig, så kissnödig

Jag är som bekant på väg till norge, det är ju ett litet projekt i sig. Det är en lång resa som tar cirka 11 timmar från ända till ända, eller egentligen inte helt sant, de e bara jag som inte litar på att jag kommer i tid o därför valt onödigt långa mellanrum mellan bussar o flighter.

Nå bussen anländer till cityterminalen i stockholm. Känner mej kissnödig. Knallar runt lite o letar efter en antydan till flygbussar. Frågar infon o tjejen där pekar in mej i ett tomt hörn. Hur tänkte hon där? Gå dit o en magisk ande ger dej biljetter till flygbussen? Jag stod och kände mej förbryllad och kissnödig.

Bestämde mej för att backtracka tillbaka till infon, taktiskt valde jag att prata med killen i kassan istället, det visade att jag blivit lurad. Det var där, i infon man skulle köpa biljetten. Där stod jag som en kissnödig lantis och såg dum ut. För naturligtvis kollade killen på mej som om jag vore dum i huvet när jag berättade om det tomma hörnet hans kollega så ohemult lurat in mej i, aldrig att det var den där onda kvinnan som satt käppar i hjulet för mej och mina planer att få kissa. Aldrig, bara konspiratinsteorier från en annan foliehatt... men det luktar i tell you!

När jag sen skulle köpa biljetten så tyckte kortterminalen att grattis, köpet gick igenom! Medan datorn i infon tänkte neheddu, här har det inte betalats nåt. Men de hade det siddu. Så nu sku de stämplas o stansas o muttras en stund.

Äntligen hade jag min biljett, 5 minuter på mej att kissa. Börjar leta efter toaletter, skyltningen var oerhört sparsam och att leta toaletter var lite mer som fångarna på fortet där man måste lösa en gåta inom utsatt tid och i slutet krävs man på en guldpeng.

Självklart hade jag ingen guldpeng.

Jag hade inte ens en silverpeng. Vem FAN har kontanter idag? Vi har internet på flyget, bilar som kör utan chaufför, rymdraketer, robotproteser och biometriska scanners men FORTFARANDE måste du ha en liten guldpeng för att få kissa.

Jag e fortfarande jävligt kissnödig, sätter mitt hopp till att arlanda har guldpengsfria kissautomater.. för buskar får man fan int pissa på mer.

De e så d känns

Sitter bak i bilen o lyssnar på väninnan M o vännen A.

M: Varför åkte vi o hämtade gpsen igår?
A: Jag ville inte stiga upp en timme tidigare o åka till Saltvik heller!
M: Int va ju gpsen i Saltvik heller!
A: Så förstod jag det...
M: Nej nej! Han va ju int där heller!
A: Så förstod jag det...
M: Int sku vi stig upp så tidigt för det heller
A: Så förstod jag det...
M: Men just det han skulle ju åka hem till Saltvik med den...
A: Jag har alltså rätt? Det är så HÄR det känns?

torsdag 10 maj 2012

Get the puuuump

Första gympasset efter flunsan... såhär bra gick det... inte så jävla bra
210 kg på stången.


onsdag 9 maj 2012

En gratis playstation

Det har rests frågor... HUR får man en gratis playstation. Ingen bryr sig om min kärlek eller hur förbannat jävla gullig jag är som skriver ett sånt inlägg för världen att beskåda.. Nej det Intressanta med stort I är HUR jag fått en gratis Playstation. Romantiken är sannerligen död.

Såhär gick det till, det har sina fördelar att vara nörd och umgås med andra nördar.
Jag - dricker kaffe, full färd att pilla sönder min pekdator
Ugh: Hey du! Vill du ha en playstation 3?
Jag: JA! Självklart, så länge den är gratis hahaha!
Ugh: Här, den tar bara plats.
Jag: Men... använder du den inte?
Ugh: Näh, jag tycker inte om att spela på konsoll och den går inte att flasha på nåt bra sätt, använde den till att streama musikvideor ett par timmar förra veckan.
Jag: Shit va snällt
Ugh: Vill du ha spel också?

Jag kommer hem, nöjd, packar upp PS3an ställer den på plats, kopplar ihop en kontroll med pekdatorn, spenderar en timme med att kalibrera kontrollen. Spelar bilspel... på pekdatorn.

PS3an är inte ens inkopplad än. Jag har en Xbox också en sån 360. Den är inte heller inkopplad. Den kanske ska bli mediadator sen. Hade en nintendo wii också.. den var inte heller inkopplad. Jag hade tänkt spela supermario på den. Men jag har ju ändå en Nintendo 8 bitar... som inte heller är inkopplad.

Det dräller teknik i mitt hem, mitt förråd har en egen hemmabio... Nån dag ska jag göra nåt åt det.

Här författar jag... i min nördhörna
Som ni ser, varken xboxen eller kontorshemmabion är inkopplade.

Lycka är konstnärens död

Jag har varit lycklig den senaste tiden. Sådär äckligt glad och gullig, en såndärn som pillar på telefonen, flinar, tittar upp på alla som sitter i närheten, fånflinar som ett hån - "så HÄR lycklig är jag! Hur lycklig är du på en skala?"
Jag är en trasig lp-skiva, jag upprepar dagligen samma mantra om varför orsaken till att jag skall åka till norge är så förbannat bra. För det är hon. Ja det är en hon, jag må gilla rosa och ha glittrande enhörningar när min telefon startar och borsta tänderna med en rosa ihopfällbar tandborste som det står "rainbow" på. Men riktigt så fikus är jag inte. Så det är en hon.

Denna hon... eller vänta Hon e bättre. stor bokstav. viktigt.
Denna Hon har jag faktiskt kännt rätt länge, ända från tiden då Hon i mina ögon var en tvärhand hög och mest en irriterande fjortis som hängde i närheten av min fjortis till syster.
DÅ alltså, syster är inte fjortis mer. Hon är en vuxen mogen kvinna och det har tydligen visat sig att hennes irriterande fjortisvänner också blivit vuxna mogna kvinnor. Nåja, några av dem iaf. Några blev irriterande vuxna istället. Men nu. EN av dessa irriterande fjortisvänner som så passligt vuxit upp till att bli en mogen fantastisk kvinna har råkat bli lite intressantare än andra. Att lycka kan finnas så nära, sådär precis under radarn..

Eller nära o nära. Norge e fan långt bort. Det är lixom ett helt annat land. Men inget värt att ha kommer gratis. Förutom min nya Playstation 3, den kom gratis... just det. Jag har en playstation... o den var gratis. Just det. Så här glad är jag, hur glad är du på en skala?

MEN iallafall så är avstånd temporära om man vill och då känns det plötsligt inte så illa. O avstånd o avstånd, det tar längre tid att åka till göteborg med bil än vad det tar att flyga till Stavanger.

JA men såhär är det - känslan av att ha hittat en själsfrände har alltid varit ett främmande koncept för mej. Men nu är det tydligt att det kan kännas så. Att det kan kännas som om man inte bara blivit förälskad utan på nåt sätt mer präglats på en person. Jag vill inte ens tänka på kemiska reaktioner i hjärnan som skapar de här känslorna, den här irrationella känslan av kaos, ett rosa fluffigt kaos.

Det känns som om jag börjar förstå kärlek. Det är ett posttraumatiskt stressyndrom skapat av massiva mängder glukocorticoider under en intensiv stressperiod kallad förälskelse. And I like it.

Ja jo sen är man inte speciellt kreativ under influensen av denna smått fantastiska kemiska obalans. Därför satte jag rubriken.. för ni vet. ja, det var ju det inlägget handlade om.

tisdag 8 maj 2012

ÅÄÖ

Mitt problem med avsaknad av bokstäver är nu avhjälpt.
Sedan jag var liten har jag varit en sån som lekt med mina leksaker ett tag för att sedan plocka isär dem i molekyler. Oftast plockade jag ihop dem igen och fick dem att fungera någorlunda likt så de fungerat innan.
Jag älskade tekniklego och byggde fyrhjulsdrivna bilar, robotar som kunde transformera sig, inbrottslarm med trycksensorer och kedjereaktioner, en gång byggde jag ett fungerande gevär med pumpladdning av lego... det fungerade på såvis att det sköt små legobitar o man laddade genom att pumpa handtaget som på ett pumphagelgevär. Allt såndärnt som sunda normala barn gör.....

Nå detta beteende har inte på något sätt avtagit, jag väljer att köpa mina datorer i småbitar så att jag får plocka ihop dem, är överdrivet optimistisk när jag skall meka på bilen och tänker i mångt och mycket "det kan inte vara svårare än ett pussel" när jag skall reparera någonting. Efteråt tänker jag ganska ofta "den skruven var säkert oviktig eftersom det fungerar utan den" Vilket hittills inte resulterat i dödsfall eller allvarliga skador.

SÅ igår lyckades jag pilla slut på min nya tablet. Dvs jag lyckades döda tangentbordet eller rättare sagt jag lyckades ge tangentbordet en liten minneslucka så att den glömde bort svenska. Den glömde även bort var några andra tangenter satt och därav fick jag lite småproblem med att skriva någonting.

MEN det har jag nu då som sagt fixat. Garantin på nya datorn är puts väck, ASUS kommer inte ge mej några fler uppdateringar och ingen annan än nördar som förstår innebörden av Clockwork Mod Recovery kommer någonsin vilja ha den. Men den fungerar... Den fungerar tillomed lite bättre än innan för nu kan man trimma den... För det är viktigt. Att trimma pekdatorn.

måndag 7 maj 2012

[';

Blogging is at the time suspended due to lack of A with a prick, A with two pricks and O with two pricks...

söndag 6 maj 2012

Rekord

Jag är fortfarande sjuk. 3 dagar i sträck, det är nån form av rekord för mej. jag går mest runt och rinner ur kroppsöppningar. Igår lyckades jag laga mat... idag har jag kokat lite potatis. men det är ungefär vad krafterna räckt till.
Berättade stolt för min väninna J att jag lärt mej koka potatis så att potatisen blir god. nyckeln är salt... o att låta potatisen ånga av. Hon ansåg att jag var söt, på ett sånt nedvärderande sätt.
Hon njuter av att jag e sjuk. Hon lagar mej hongungsingefärate och leker mamma för att sen vända på fläcken och skratta åt mej när jag mår dåligt och hänvisa till tidigare tillagat te när jag påpekar hennes ondska och ogemenhet. Ohemult rentav.


lördag 5 maj 2012

Sickleave

Jag har varit en dålig bloggare på senaste. jag vet. jag lovar att försöka bättra mej men inte idag. Blir som bekant aldrig sjuk, så när jag nu blivit det så är det någon form av dödsvirus. Det känns som om det är en typ av ailien kontrollvirus, jag vill säga zombiesymptom, men det är inte helt sant. Jag känner inte för att äta hjärna överhuvudtaget. Det är mer som om jag stundvis blir kontrollerad av en utomjordisk civilisation som gett mej detta virus för att det bara är jag, och i förlängningen läser jag medan jag skriver detta, Fredrik Backman som kan stoppa dem.

Det är ju tydligt jag som är hjälten i det här scenariot och Fredrik är ju då den komiska bifiguren som i slutet offrar sig för att rädda världen medans jag, hjälten, får tjejen och all cred. Det är ju naturligt att det blir så eftersom han har familj, så att de kan stå på ett berg o titta ut över havet och gråta lite som en snygg punchline att krig är bajs innan eftertexterna.

Så jag tar ledigt idag, äter ben and jerrys cookiedough, dricker pepsi och tycker synd om mej själv.

fredag 4 maj 2012

Kära Västtrafik

Jag har många gånger sett era olika försök till marknadsföring, ni framhäver förträffligheten med att åka kollektivt. Att det skulle vara bekvämt, billigt och behagligt. Det är lögner. Rena lögner.

Idag åkte jag till skolan med er. Jag satt på 7an mot bergsjön och led. Jag led för att jag är 1 förkyl, 2 vagnen skakade som jag vet inte vad. Hade jag velat bli omruskad på detta vis hade jag investerat i ett labb i USA, åkt över, försökt återskapa ett serum för att skapa en supersoldat, misslyckats, skapat hulken och gjort honom irriterad.

Till på detta vansinne strömmade det in en dagisklass på 22 ungar, det vet jag för dagistanterna räknade högt när de lastade otygen som antagligen just lärt sig skrika i falsett och utforskade möjligheterna till kommunikation med detta ljud.

Väl i skolan blev min förkylning bara värre och beslutet togs att jag behövde åka hem och sova. Det innebär kära västtrafik att jag är tvungen till att använda er tjänst igen. Ja. Tvungen för att ni och era gelikar sett till att man är en andraklassens medborgare som bilist.

Sjuk satt jag där på vagenen, som jag först behövde vänta på, inkilad mellan ett fyllo och en person som luktade väldigt.... exotiskt.
När ett gäng ungdomar klev på. de satte sig längst bak i vagnen. det märktes inte, man hörde dem som om de satt bredvid och skrek "abooo, len, brushaaaaan aboooo" ja det var väl de enda ord jag förstod om jag ska vara ärligt.
Jag satt där och det luktade kiss från en annan. sätet var suspekt varmt men inte fuktigt.

Väl framme vid min station, inser jag. fan. min roomie har nyckeln.
Vet ni då kära västtrafik vad jag fick göra? Jag fick göra om den resan TVÅ gånger till. Förutom skrikande ungar, kisslukt, suspekt äckliga säten, fyllon, knarkare och andra tveksamma personligheter så  blev jag dessutom skitnödig på vägen hem.

När jag sen kom hem så visade det sig att min vän J var hemma och jag hade gjort 2 resor i onödan. Men det beskyller jag inte er för. 

Men marknadsför det för vad det är. Det är som att transporteras i ett sinnessjukhus. O du betalar för det.

torsdag 3 maj 2012

Gott minne i all ära

Idag har jag haft tenta i skolan, spenderat de senaste dagarna med att plugga till nämnda tenta. Följde instruktionerna i ett mail vi fått med vilka kapitel och vilken information som ingår i provet. Pluggat ganska hårt då, timtal varje dag. Försummat bloggen, min egen hygien, hälsa och välbefinnande.
Idag, dagen till ära vaknar jag med tjock hals, slut som en gnu som sprungit skitlångt, hankar mej till skolan, får provet - ett medicinskt prov - framför mej och inser.

Jag har pluggat på fel saker.

Fuck.

onsdag 2 maj 2012

Klisterminne

Det fanns de där i grundskolan och gymnasiet så man i hemlighet hatade innerligt för deras förmåga att lära sig allt utan att lyfta ett finger för att göra rätt för sig. De där jävlarna som kanske inte hade bäst betyg men väl över medel trots att de inte ens öppnat boken medan andra fick slita håret av sig för att få ett någorlunda bra betyg. De där som tycktes sova sig genom skoltiden och ändå ha bra betyg.

Jag är en av dem.

Har aldrig behövt göra rätt för mej i skolan, jag har en klisterhjärna som helt enkelt kommer ihåg hur gammareflexbågar, endokrina negativa feedbacksysstem m.m. fungerar efter första gången jag hört om dem. Sen kan jag dra det jag hört ur arslet vid random situationer och förtjäna mina smeknamn/öknamn wikipedia och sheldon cooper.

VARFÖR kan jag inte bara få komma ihåg var jag lagt bilnyklarna ibland....