Frustration

Jag är på väg till Norge igen, likt förra gången så är det ju inte så att allt skall få löpa så smidigt som möjligt, nej förbanna det ska jävlas på nåt sätt alla gånger.

Här har jag kombinerat packande och arbete samt på nåt sätt hållit mej med mat och dryck på samma gång, sladdar som ett jehu ner till västra hamnen för att med säkerhet hinna med farjan. Pass, plånbok, phone... min variation på pass, plånbok, p-piller. Av förklarliga skäl behöver jag inte p-piller men känner att telefon är relevant för att jag skall fungera effektivt.

Betalar färjan, hagglar lite som vanligt eftersom jag aldrig får det förbannade vikingkortet som jag beställde i maj. Det gör mej till den där fan som man irriterar sig på, för man ställde sig bakom mej för att den kön såg kortast ut men gick långsammast ändå.

Efter att ha hagglat ner mina 4,10€ kör man ombord på färjan, ränner upp, surfar en stund för att låta alla panchisar flyta genom cafét... Ja för de går ju inte, de mer... flyter... långsamt... som sirap. Att ställa sig bakom en panchis för att vänta på sin tur att ta köttbullar är lite som att sätta flytande honung på bananen och nötterna på morgonen - fast nån har ställt tuben med houng med munstycket uppåt så man får stå och vänta... och vänta... för den där eländiga honungen att så småningom ta sig till rätt ända av tuben. Det tar mej till vansinnets rand med andra ord.

Man kan tycka att jag överreagerar där men det finns ju en orsak till att jag plockat på mej dessa köttbullar - jag är hungrig. Och då är alla uppehåll vansinnigt jobbiga.

Flink som en vessla manövrerar jag runt pensionärer, glider emellan, slevar köttbullar och mos. Muttrar lite över priserna viking tycker är resonliga. seriöst över 11 euro för köttbullar och mos. REALLY?

Glider upp o ställer mej i kön, som är sisådär 18 meter lång för att de bestämt att bara ha en kassa öppen, de KUNDE ju vart för effektivt med två kassor. Istället knallar de andra runt och torkar på kaffeapparaterna. Visst att det är trevligt när det är rent, men KANSKE, jag vet inte, jag kan ha fel, men KANSKE det skulle vara en ide att först ta tag i kön med 20 pensionärer och ett vrak till en närmare 20 än 40 åring.

Men i takt med att kön fylls på så går kön framåt, i en plågsam takt. För snabbt för att bara sätta sig ner men för långsamt för att egentligen göra nån mer rörelse än att vicka lite på rumpan för att halka lite framåt. Jag skyller verkligen inte på kassörskan, hon jobbade så fort hon kunde. Men när generationen "betala kontant och helst med mynt" står i kön är det inte så mycket man kan göra... förutom att kanske öppna en kassa till. Kan ha fel, jag bara säger.

Jag lovar, jag hade vart först där och klar innan nån annan hann dit. Jag har så att säga fysiken med mej på den. Men ja, jag stod o gungade, paniken började infinna sig när värmen från trängseln och lukten av gammal människa borrade sig djupare in mellan fibrerna till min självaste själ.

Äntligen var det min tur.

Och DET jag menar med att är frustrerande är när man inser att man glömt plånboken i bilen.